hoppet är det sista som överger en

Ibland när det har gått några månader sedan man senast pluggade kan man bli lite bekväm (just det - av moster R har jag lärt mig att det inte heter lat, det heter bekväm, and I like it!) och inte orka ta tag i så mycket seriösa saker. Till exempel orkar man inte alltid följa med så bra i det senaste nyhetsflödet, så när roomie H undrar "how the embassy covers the U.S. government shutdown?" uteblir en genomtänkt sammanfattning av ambassadens rapportering och istället ser man helt oförstående ut och funderar på hur man ska kunna täcka över sin okunskap, men ger snart upp ett sådant onödigt slöseri med tankekapacitet och kapitulerar helt. "Um...what shutdown? What does that even mean?".

H:

Hoppsan! Men jag har varit upptagen, damnit! (Med att åka till Montréal, äta hamburgare, göra potatissallad till en överraskningsfest, köpa cupcakes och äta picnic i en park...livet som seriös utlandspraktikant asså!) Anyway. Blir genast tvungen att gå in på CBC, New York Times och Washington Post för att uppdatera mig. Läser speciellt artiklar som "U.S. Debt Showdown: 7 Questions Answered" och "Absolutely Everything You Need to Know about How the Government Shutdown Will Work". Lätta vägen ut? Ja tack!

Okej, I'm back on track.

Med detta smärre allmänbildningsfail tänker man dock entusiastiskt att efter en sån här pluggpaustermin kommer man i alla fall att komma tillbaka till universitetet med en hel hög ny energi för att skriva exjobb! Då får man följande mejl från kompis K som man ska korrläsa lite för:

Sugen man blir!

Känner spontant såhär inför framtiden:

lena bakar

Plötsligt var det min kaffevecka på ambassaden och ännu mera plötsligt var det dags för mig att prestera någon slags fredagsfika. Fast det den här veckan blev en torsdag, eftersom några av oss ska iväg till Montréal på fredag och reka inför ett kommande event.

Eftersom jag blev inslängd lite hux flux på fikalistan, på grund av att ordinarie kaffeansvarig var på semester, hade jag inte riktigt hunnit förbereda mig mentalt för bakning. Fram tills igår vid lunchtid trodde jag dessutom att jag skulle slippa undan, för att vi skulle få besök av en nyligen pensionerad medarbetare som skulle medtaga fikabröd eller liknande, men icke. Planerna hade plötsligt ändrats och det var min tur att imponera med mina bakningsfärdigheter. Spontan reaktion:

Men okej, jag har bakat förr. Jag är ingen idiot, jag kan läsa ett recept.

Problem 1: What to bake? Egentligen inte så svårt, för det blir alltid något med choklad när det är jag som bakar. Eller kokos. Eller båda. Bestämmer mig följaktligen för Leilas "Coconut Swirl Brownies". Antagligen för att göra det lite extra svårt för mig, för jag vet att 1. Leila har sjukt komplicerade recept, och 2. det är en dum idé att försöka göra ett svenskt recept i Nordamerika. Dessa tankar viftar jag dock snabbt bort. Living on the edge, så att säga.

Problem 2: Att skaffa ingredienserna. Ett antal av de svenska ingredienserna går inte att få tag på, men man är väl kreativ? Byter ut ljus sirap mot lönnsirap, vaniljsocker mot vaniljextrakt, ekologiska ägg mot vanliga ägg, och "kakao av god kvalitet" mot billigaste kakaon. Hur stor skillnad är det liksom? Same shit, different names. 50 gram smör byter jag dessutom ut mot Becel-margarin, som jag har i kylen, eftersom jag ska ha 500 gram, men vanligt smör säljs i förpackningar om 1 pound (=454 gram) och palla få massa över?

Problem 3: Kommer hem och inser att vi inte har någon elvisp. Bara tanken på att stå och vispa åtta ägg, 500 gram smör och god-knows-hur-mycket-annat för hand?

Ringer följaktligen danska S på Casa Scandinavia, men hon förstår först inte riktigt vad en elvisp är. En "elpisker" har de dock. Jag förklarar att jag väl kan tänka mig att piska ihop smeten, om det är det som krävs, så S kommer över med elpiskan.

[INSERT PUB NIGHT BREAK]

Kommer tillbaka till lägenheten efter en cider och lite häng med internationellt folk på en pub i närheten. Piskar ihop ingredienserna och kommer till slut till steg 8 i receptet. "Marmorera smeten med en kniv". Marmorera? Var inte det något man gjorde på fritids? Marmorera smeten?

Marmorera smeten?

Tog fram en kniv i alla fall och ritade lite mönster. Hur noga kan det vara?

Slängde sedan in kakan i ugnen. Glömde inte ens att ta ut den efter 20 minuter!

Kolla så fin!

What can I say? Jag kan om jag vill.

(Observera dock att i det här inlägget sägs ingenting om smaken. Kan eventuellt vara så att den där teskeden salt, som jag höftade till lite på eftersom vi inte har några vanliga mått, inte var helt precis exakt en tesked, utan möjligtvis något mer. Damnit.)

never-ending story

Det där med att laga mat. Det tar ju aldrig slut! Hela tiden måste man laga mat. Och varför tycker annat folk att det är så kul? Och är så bra på det?

 

Alla andra i köket:

"Jag brukar bara slänga ihop något av det jag har hemma!"

Jag:

 

 För i mitt kylskåp:

Det händer att jag får ny energi och börjar leta inspiration och recept, som till exempel när jag köpte den där matlagningstidningen för en evighet sen. Kanske borde öppna den? Eller igår när jag laddade ner inte mindre än två recept-appar! Men så kollar man lite närmare på något som ser gott ut och bara:

 

Varför är receptet tre kilometer långt??

 

Och varför måste man lägga i en halv tesked av fyra olika kryddor som börjar på c?

 

Det ser inte bra ut inför framtiden. Inte bra alls.

bästa julklappen

Kolla!!!

Jag vet att jag möjligen är liiite Loka-obsessed, men HUR FANTASTISKT låter inte det här?! 

Ge mig!!

ps.

Jag har en ny iPhone! Hurra!

Men goodness gracious great balls of fire, kan hon SLUTA tjata om den där nya telefonen hela tiden tänker säkert alla nu, men det här är inte DEN nya telefonen, det här är EN ANNAN ny telefon.

Enligt lagen om alltings jävlighet fungerade ju såklart inte min ersättningstelefon ordentligt och wi-fi-funktionen gick av oklar anledning inte att slå på. Så istället för att enligt en väl uttänkt plan hushålla ordentligt med de sjukt snåla 200 MB/månad som ingår i mitt abonnemang och i princip bara använda internet när det fanns något nätverk i närheten har jag nu använt upp både de 200 MB som ingår, 250 MB som man fick extra för 5 dollar, samt ytterligare 250 MB när inte ens halva min mobilfakturamånad har gått? Katastrof! Håller därför nu tummarna lite extra för att jag ska få åtminstone något av de tre stipendier jag hittills har sökt.

Eftersom jag numera är expert på hur man löser i-landsproblem stegade jag i lördags bestämt iväg till närmaste Apple-butik för att be dem förklara hur jag skulle få tillbaka min iPhone-lycka. "A technician will have to look over your phone to see what your options are", förklarade en blåklädd Apple-människa, som såg viktig ut med en iPad i handen. "Tyvärr är vi dock fullbokade hela helgen, så du får boka en tid i nästa vecka". Boka en tid? 

Lyckades dock få ett iPhone-appointment redan idag och sprang iväg efter jobbet för att hinna till min tio över fem-tid. Hade dock inte behövt springa så fort. En miljon andra människor, vars Apple-produkter hade svikit dem, satt och väntade i butiken. "We're running a little behind", förklarade en såndär viktig blå medarbetare när jag fick mitt namn avbockat i paddan, och man förstod att det här skulle inte gå på fem minuter.

Till slut fick jag dock träffa en support-tekniker, eller vad de kan ha för liknande titel, som förklarade att det var fel på hårdvaran och eftersom jag hade fått min senaste åtgärd åtgärdad av en auktoriserad Apple-åtgärdare var det 90 dagars garanti och jag fick en ny telefon direkt (här repareras ingenting!). Vis av mina tidigare misstag hade jag dessutom denna gång en ordentlig back-up från i torsdags (tack E!) och förlorade därför bara fyra dagar av mitt iPhone-liv. Bättre!

Fast det är ju ett jädra heltidsjobb, att underhålla den där saken.

Hur som helst.

Fingers crossed för att iPhone nummer tredje-gången-gillt kommer fungera som den ska.

Saving the environment, one iPhone at a time!

oändliga möjligheter

Om man har lite tråkigt någon gång kan man köpa ett paket tops. Sen kan man göra precis vad som helst. Bygg en iPhone 6 eller liknande, vad vet jag. Möjligheterna är oändliga.

Sitter just nu och funderar på vad för slags fint hantverk jag ska kunna åstadkomma. Kanske kan bli några hemmagjorda julklappar i år ändå.

Helt ofarligt dessutom!

canadian conspiracy

Så det här med att bara ha 49 minttabletter i en ask har visat sig inte bara vara sjukt random utan även helt oprovocerad diskriminering mot kanadensare. Efter lite seriös research hittar jag nämligen följande:

But why?

att hålla sig uppdaterad

Alltså... Man försöker ju!

Går direkt in på The Globe and Mail på morgonen. Höga ambitioner!

Man bara:

Här ska läsas!

Men så bara:

Damn right it's not enough!

Fast man har ju inte riktigt lust att betala.

Så då bara:

Det verkade ju ändå liiite mer intressant, om man ska vara ärlig.

the other side of the story

Efter att ha läst mitt senaste inlägg kanske vissa undrade varför jag plötsligt hade blivit så himla internationell och lite misstänkt Danmarksälskande. Here's a hint for you: Allt är inte som det eventuellt verkar.

Så.

Jag och S (alla kanske förresten tror att jag bara har en kompis, etersom jag hela tiden skriver om S, men det är helt enkelt så att 75 % av dem jag lärt känna här envisas med att ha namn som börjar på S) har spelat ganska mycket tennis på sistone och när jag till slut äntligen lyckades vinna (välförtjänt!) i tisdags blev S sjukt onöjd och krävde revansch med insatser. Om han vann skulle han få skriva på min blogg. Om jag vann skulle han baka en kaka.

Och ja...vad ska man säga?

Jag fick ingen kaka. Let's just put it that way. Ingen anledning att gå in på några detaljer. Det gör lite ont i hjärtat när jag tänker på den där matchen. Not my finest moment.

Hur som helst.

Tack S för att du i alla fall var sjukt rolig (sjov!). Kanske till och med flyttar till Köpenhamn en dag, vem vet. Även om det är Stockholm som är the Capital of Scandinavia. We've had this discussion. And we'll see about that Swedish dinner. Jag och laga mat asså... Men jag kan om jag vill! Hur svårt är det att läsa ett recept liksom?

Till alla er som inte märkte nån skillnad: Damn you!

Eller kanske cred till S och joke's on me?

Men det är okej. Jag skrattade också.

Och ja, sellerijuicen var sådär.

denmark here i come!

I thought about it. And having my blog named “This is Ottawa” with a dramatic tagline consisting of the phrase “Take nothing but pictures, leaving nothing but footprints, kill nothing but time” only to the write the blog posts in Swedish seems silly… and sort of leaves out some of my international friends. So this particular blog post will be in English.

Btw. On the topic of my tagline… “kill nothing but time” saying it out loud makes it sound so overly dramatized. If my tagline was a movie … it would be “Pearl Harbor”.

S
peaking of movies. I saw a movie called “Ottawa – The City That Fun Forgot” and I thought of renaming my tagline to that. But then again, I’ve had so much fun in Ottawa - with my new Scandinavian friends, especially the Danish people. Norway – not so much.

Anyways. Here is how anyone sane would react to celery juice:

So I visited the Danish Embassy for “frokost” (lunch!) yesterday. Their place is so nice, friendly and modern. I guess they are world-renowned for design and good times.

I am seriously considering moving to any place Danish - Copenhagen most likely, the capital of Scandinavia. Even the name makes you think of good pastry. Later that day I played tennis with one of the guys from their embassy. (The handsome guy in the middle. He is with communication and cultural affairs.) 

I have promised the Danes to host a “Swedish dinner party” – and they seem very excited about Swedish cuisine. And why wouldn’t they be!

While we are on the topic… have you guys ever thought about spring onions? I mean they aren’t onions and they are not leek. Why can’t they make up their minds! Pick a gene pool already!
I had wine.

att vakna på morgonen

Var det inte nu när jag slipper sitta uppe på nätterna och plugga som jag skulle ta igen sömn och gå och lägga mig i tid varje kväll för att vara pigg och fräsch på morgonen och komma i tid till mitt seriösa jobb?

Förväntning:

 

Faktum:

 

You snooze, you lose.

för att 50 är en för många

Köpte minttabletter idag och har man sett på maken på konsumtionssamhällets snålhet!

49 stycken? Fyrtionio? Det känns ju lite som att man har blivit snuvad på den femtionde? Inte direkt som att det är så proppfullt att det inte hade fått plats en till i burken.

Nästan som att man vill räkna dem för att se om det verkligen kan vara så att det inte finns 50 stycken däri ändå. Det verkar ju så sjukt random?

Ännu mer nästan så att jag får lust att slänga iväg ett spontanmejl till Wrigleys kundtjänst. "På spaning efter den minttablett som flytt!". Eller "Excuse me, but where is my 50th mint?". Folk skickar väl konstiga frågor hit och dit hela tiden? Det finns väl förresten en hel bok med sånna där konstiga kundtjänstmejl?

En burk med 49 minttabletter känns dock lite mer överraskande än en burk med 50 minttabletter. 50 minttabletter hade man inte blivit ett dugg förvånad över; snarare hade man nog tänkt att det ju inte är mer än rimligt att man får ett jämt antal minttabletter i en minttablettsburk. Man hade garanterat inte undrat var minttablett nummer 51 var nånstans i alla fall.

Så det får man ändå ge Wrigley. Oväntat! Nyskapande! Oklart! Skapar spänning i vardagen.

Och nu fick de lite reklam i ett blogginlägg också. Det hade de ju aldrig fått med 50 minttabletter, det säger ju sig självt.

two sides to every story

En månad har gått och alles ist gut i Ottawa, men såklart är inte varje dag höjden av lycka, även om i-landssyndromet kan få det att verka så. För ibland är det ju bara skitkallt ute och man fryser i sina ballerina trots att man har strumpbyxor på. På jobbet sitter man och kämpar med sin G20-rapport, men har bara en sak i huvudet:

På lunchen måste man gå och fixa en check och låter som en idiot eftersom man inte vet hur det funkar, men det är ju faktiskt sjukt gammaldags med checkar. Och banktanten var inte alls mottaglig för småprat så då känner man sig ännu dummare. Och förresten var det tydligen inte alls en check man skulle ha, utan en bank draft?

Sen ska ens kompisar ut på roligare äventyr på kvällen så då går man på BodyPump istället, men kommer någon minut sent så man får stå längst bak där man knappt ser instruktören och där det egentligen inte finns någon plats för en till, men man tränger sig in i alla fall.

Innan dess har man precis fått ett sms om att man redan har använt 75 % av all mobildata man har för pågående månad, trots att det bara har gått sex dagar av trettio, och dessutom är det något fel på wi-fi-anslutningen på mobilen, så den kan man inte använda heller.

Efter träningen ska man koka ägg, men då tappar man ägget i kastrullen när man ska lägga ner det så att det spricker.

Så kan det vara också.

Och då blir man lite trött.

Men då kan man bli sådär peppkäck och tänka på alla små saker som kan göra en glad i vardagen, som till exempel:

Whoopa!

För övrigt hittade jag igår det här inlägget som jag inte kunde sluta skratta åt. Hur kul?!

hösttecken

Om man har blivit lite väl mycket business-människa och hard-working hero, som tillbringar den mesta tiden inne på kontoret eller på ställen där man kan köpa kaffe to go, kan det ibland vara svårt att veta vad det är för väder, eller årstid, eller ens vad klockan är, för inomhusbelysningen och luftkonditioneringen är densamma året och dygnet runt i vilket fall.

Som tur är finns det dock lite i-landshjälp att få om man behöver tidsorientera sig, för i och med att tiden går ändras caféinredningarna sakta mot orange och utbudet anpassas i konsumentvänlig ordning.

• Pumpkin bread
• Pumpkin spice latte
• Pumpkin scone
• Pumpkin cream cheese muffin
• Pumpkin spice chai tea

Man vet att det är höst när allt på Starbucks smakar pumpa.

söndagkväll

Jag borde skriva den där G20-rapporten.

Och fastän man vet att det jobbigaste är att tänka på hur jobbigt det kommer att bli att skriva och inte så mycket att faktiskt skriva, så verkar allt annat så mycket roligare.

Försöker säga till mig själv på skarpen, men det är det där när man har något man måste göra.

Det slutar alltid på samma sätt.

oops

Alltså...

Varför seglar båten åt sidan?

Det där när man av misstag lyckas trycka in kortkommandot för att vända på dataskärmen så att skrivbordet helt oprovocerat plötsligt vänds nittio grader. Som när man var ute och orienterade på mellanstadiet och efter en stund upptäckte att man höll kartan åt fel håll och att norr inte alls var norr och inte söder heller.

Man bara:

Förvirringen!

hur svårt det kan vara

G20-briefingen. Gosh. Galet mycket på en gång och en sjukt insatt och påläst kille som pratade i 120 kilometer i timmen.

Helt utmattad kom jag tillbaka till kontoret med handskrivna anteckningar fulla med frågetecken, improviserade förkortningar som man fortare än kvickt har glömt vad de betyder och en hel hög oavslutade punkt-punkt-punkt-meningar. Men eftersom vår bästa tid är nu (ellerrr?!) var det ju lika bra att komma igång med rapporten (som förhoppningsvis skulle vara någon slags sammanfattning i punktform, för hur skulle jag kunna lägga ut texten om det här?) direkt. Mejlade snabbt min handledare. "Hej D - två frågor: Vad för slags rapport vill du ha om G20-mötet och när ska den vara klar?" Svaret kom ganska snabbt:

Jag dog panikdöden, men mejlade tillbaka "Ok, ska den vara på svenska eller engelska?". Man vill ju gärna framstå som saklig och samlad!

 

Fast egentligen:

Wtf?!??

 

Fem minuter senare visade det sig dock att även diplomater gillar att "skämta till det lite" när man minst anar det.

 

Thank God! E-mail of the week.

Rapporten behövde bara vara en eller två sidor. "Och ta inte med något som Stockholm redan borde veta".

 

Skoj! Oj så skoj!

att gå på möte

Som praktikant på ambassaden får man följa med på en hel del viktiga möten. För det mesta sitter man bara bredvid och lyssnar och (ser ut som att man) tar lite anteckningar, men det är mest för sin egen skull i vilket fall.

Ibland blir man dock tillfrågad att göra något på riktigt. Som idag, när jag fick reda på att jag ska till kanadensiska utrikesministeriet imorrn, på briefing om det senaste G20-mötet. Första tanken: Vänta nu, vilka är med i G20? USA och Ryssland och 18 till? Kanske får slänga ett öga på Wikipedia ändå! För min egen skull alltså, för ingen annan lär ju ändå märka om jag kan något.

Eller?

Snart kom min handledare förbi kontoret: "Du kan väl ta lite anteckningar på briefingen så att vi kan skicka hem en rapport till UD? Och det är nog bäst att du ser till att du är ordentligt påläst innan, eftersom det här är på diplomatnivå och ingen kommer att gå igenom några grunder."

Adios Wikipedia!

Men ok, det löser sig. Bara att ta med datorn och skriva ner precis varenda ord de säger och försöka fatta efteråt!

Ellerrrr?!?

"Jag tror inte att de kommer att släppa in dig med den. Det blir till att skriva för hand!"

Gah!



Bäst att det här blir rätt!

Men fake it 'til you make it.

Så jag bara:

För ärligt talat, hur svårt kan det vara?

this is toronto

I helgen åkte vi på road trip till Toronto! Laddade med nyttiga grönsakssnacks (jadå!), ett antal chocolate chip granola bars (givet!), musik av blandat slag samt lite sådär lagom packning som man kan behöva för typ 48 timmar gav vi oss iväg söderut. Och västerut samtidigt antar jag.

Sydväst?

 

Hehe.

Under helgen blev det en hel del foton tagna, mest på olika utsikter och folk som äter (som vanligt alltså), sightseeing till fots runt halva stan i spöregn (tur att det inte finns något dåligt väder utan bara jag som går omkring i dåliga sneakers som läcker in och det gör ju ingenting! ingenting! älskar blöta fötter! älskar regn!), lite öl, lite brunch på amerikansk diner och lite förvirring.

Vi såg Chinatown, Korea Town, Yorkville, the Financial District, the Distillary District, Eaton Centre, CN Tower (fast bara från utsidan den här gången) och säkert lite till. Vi åt veganiska (eh?) muffins, kollade på höga byggnader och sprang omkring i folkvimlet på Toronto International Film Festival.

Det regnade men jag blev glad när jag fick lite fika!

Utsikten!

"It's like in Sex and the City" - citat en ur resesällskapet. Gissa vem.

Selfie gone wrong. Men ska man ha något som sticker upp ur huvudet kan det ju lika gärna vara CN Tower.

I Toronto blev mitt liv dessutom några erfarenheter rikare:

• Grönsak jag har försökt gilla men konstaterat att jag absolut inte gillar: Selleri
• Drinkar smakar liiite bättre på 51:a våningen i en skyskrapa än på en vanlig bar
• Tecken på att något är lite tveksamt med den bar/klubb man är inne på: Det luktar rökelse och folk står och dansar sjukt obekvämt till Ni**as in Paris följd av We Are the Champions och Bob Marley (musikblandningen kunde däremot ingen klaga på!) utan en endaste drink i handen (say what?!)
• Sämsta nödrimslåtskriveri som någonsin släppts på skiva: Valfri låt av Michael Learns to Rock

You gotta go there to come back.
 

body combat

Jag hade höga förväntningar, men BodyCombat var dessvärre inte riktigt samma positiva upplevelse som BodyPump. Återigen var jag den enda nya i lokalen och den här gången var det inte riktigt lika lätt att hänga med.

Alla andra:

Jag:

Konstigt nog ingen som frågade om jag har svart bälte i karate eller liknande!

yes!

Det bästa med att göra tillfälligt inhopp i heltidsjobbvärlden är ändå att fredagarna har fått tillbaka sin riktiga status och man faktiskt bryr sig om det är fredag eller inte, för fredag betyder att man slutar klockan tre istället för fem och att man sen är LEDIG i TVÅ HELA DAGAR! Hurra!

När man pluggar i Lund betyder fredag bara att det är liiite större chans för fest, men fest kan det egentligen vara vilken dag som helst. Mest betyder egentligen fredagar att det är stor risk för att man går omkring i två dagar och har dåligt samvete för något man borde göra men inte gör. Det är ju ändå helg, tänker man.

Dock inte i livet som hard-working hero! Fredag = freedom och allt tråkigt kan vänta till måndag.

Nu drar vi till Toronto!

en vanlig onsdag

Oh you know, en vanlig dag träffar man ambassadören för första gången på morgonen, sen sitter man i möte på EU-delegationen i två och en halv timme (där vi praktikanter möjligen blev nååågot exalterade och tog ett inte helt okej antal bilder posandes bredvid diverse flaggor), vid ett sånt där stort bord där alla representanter sitter vid en skylt med sitt land på.

Sen går man och hälsar på sin kompis på norska ambassaden och fikar lite och sen bjuder svenske ambassadören in en på middag på residenset på kvällen, där man äter trerätters på fancy porslin och konverserar med diverse riksdagsledamöter.

 Inga konstigheter!

förresten!

I måndags var det Labor Day, vilket innebar ledighet och följaktligen långhelg! Så vi hyrde en bil och åkte upp till Québec och hajkade vid Lac Philippe (fint!), spelade tennis (lite rostig!), cyklade (gah!) till Farmer's Market, grillade (somrigt!), startade en mindre brand i ett försök att snabba på bakningen av äpplekakan i ugnen (oops!), åkte och badade i Rockcliffe Park (yay!), funderade på att paddla kajak, men bestämde att nej, typiskt dålig idé när det spöregnar och åskar (smart!).

Livet asså!