hur svårt det kan vara

G20-briefingen. Gosh. Galet mycket på en gång och en sjukt insatt och påläst kille som pratade i 120 kilometer i timmen.

Helt utmattad kom jag tillbaka till kontoret med handskrivna anteckningar fulla med frågetecken, improviserade förkortningar som man fortare än kvickt har glömt vad de betyder och en hel hög oavslutade punkt-punkt-punkt-meningar. Men eftersom vår bästa tid är nu (ellerrr?!) var det ju lika bra att komma igång med rapporten (som förhoppningsvis skulle vara någon slags sammanfattning i punktform, för hur skulle jag kunna lägga ut texten om det här?) direkt. Mejlade snabbt min handledare. "Hej D - två frågor: Vad för slags rapport vill du ha om G20-mötet och när ska den vara klar?" Svaret kom ganska snabbt:

Jag dog panikdöden, men mejlade tillbaka "Ok, ska den vara på svenska eller engelska?". Man vill ju gärna framstå som saklig och samlad!

 

Fast egentligen:

Wtf?!??

 

Fem minuter senare visade det sig dock att även diplomater gillar att "skämta till det lite" när man minst anar det.

 

Thank God! E-mail of the week.

Rapporten behövde bara vara en eller två sidor. "Och ta inte med något som Stockholm redan borde veta".

 

Skoj! Oj så skoj!