gillar, gillar inte

Kaffet till ambassadens tiofika är just nu under utvärdering och ett flertal nya sorter har köpts in.

Och ärligt talat, man kan ju inte gilla allt.

Jakten går vidare!

skrivkramp

Att skriva rapport. Att skriva någonting överhuvudtaget som är längre och mer seriöst än ett blogginlägg? Hur var det nu man gjorde?

Kom till jobbet med en hel hög energi igår morse. Eller, så var det tänkt i alla fall.

Men så återkommer den där välbekanta känslan. Skrivkrampen. Vad är det som är så jobbigt egentligen? Jag har redan gjort den mesta researchen och har ett helt lass med artiklar som ligger på mitt skrivbord och bara väntar på att jag ska sammanfatta dem.

Okej.

Dags att ta tag i det hela!

• Börjar med att sortera artiklarna i högar. Man måste ju organisera sina källor, annars blir det ju ärligt talat bara kaosrapport. Det säger ju sig självt.
• Skriver lite post-it-lappar i ett försök att kategorisera artikelhögarna. Får ibland skriva om post-it-lapps-rubrikerna för att det blir lite fult och så vill man ju inte ha det.
• Stryker över alla publiceringsdatum med rosa överstrykningspenna för att jag snabbt ska kunna hitta...ja, när artiklarna är skrivna helt enkel.
• Öppnar ett nytt Word-dokument. Skriver "Kanadas klimatpolitik", för det är det rapporten ska handla om.
• "klimatpolitik" får såndär röd understrykning av Word. Jag sitter och tittar på ordet i runt fem minuter, men kommer sen fram till att det ändå är rättstavat. Bäst att vara noggrann!
• Läser igenom tre artiklar som jag inte har läst än (eller som det i alla fall inte finns några gula överstrykningspenneöverstrykningar i, för det vet ju alla att bara för att ingenting är överstruket i texten, eller att man inte känner igen ett enda ord betyder inte det att man trots allt har läst den tidigare).
• Går online och letar upp en rapport som en av artiklarna hänvisar till. Upptäcker sedan plötsligt att jag sitter och kollar de senaste nyheterna på Aftonbladet? Fokus!
• Sparar Word-dokumentet som "Kanadas klimatpolitik". Logiskt!
• Ändrar typsnitt från det där nya (eller nytt och nytt...tiden går fort när man har roligt!) standardtypsnittet Calibri till lite mer seriösa Times New Roman.
• Ändrar från storlek 11 till 12, eftersom det faktiskt är det som egentligen är standard. Bättre för ögonen!
• Ändrar vid närmare eftertanke storleken till 14. Det är ju ändå en rubrik.
• Nu kan man börja skriva! Eftersom ämnet dock tangerar (ja, tangerar! Eller kanske till och med mer än så? Hur som helst, fancy ord!) mitt exjobbsämne kommer jag dock på att ska jag ha några böcker om kanadensisk klimatpolitik och -reglering är det nog bäst att jag köper dem här. Måste följaktligen göra lite research på amazon.ca och University of Ottawa Bookstores hemsida i kombination med lite random googlande.
• Klockan är redan 16? Bäst att skynda på om man ska få något gjort sista timmen!
• Klockan 16:56:

"Du har ju inte ens tagit bort den där röda understrykningen!"
- praktikantkompis S uppmuntrar

"Det är inte för att det är svårt som det inte blir gjort, det är för att det inte blir gjort som det blir svårt", som min pappa alltid säger.

Bättre lycka idag!

because it's sexy!

I helgen var jag, E och danska S nere i Toronto med svensk-kanadensiska S och hjälpte till på SWEA:s årliga Swedish Christmas Festival. Fick först bara reda på att vi skulle vara med i the "food team" och det lät ju inte precis som mitt specialistområde, men snart fick vi reda på att det innebar att bre smörgåsar och lägga diverse blandade pålägg på dessa smörgåsar, och det lät ju ärligt talat inte så himla svårt.

Pigga och fräscha kom vi ner till the Harbourfront Centre klockan nio på lördagmorgonen och snörade på oss gulblåa förkläden och hängde namnlappar runt halsarna. Sånna där plasthandskar skulle man ju också ha, ifall någon viktig hälsomyndighetsperson skulle råka ha vägarna förbi.

Plasthandskar var dock inte tillräckligt. Plötsligt räcker mig en av SWEA-kvinnorna en påse med någon brun tuss i. Varje nytvättat hårs mardröm.

HÅRNÄTET.

Varför man har hårnät?

Obviously.

Förutom att det såklart även är väldans mjukt och bekvämt.

I övrigt var helgen mycket framgångsrik. Vårt Scandinavian Dream Team fixade svenska smörgåsar i en faslig fart. Lyckades till och med lura med mina andra hälftar på lite Luciaskönsång.

"Jeg snakker svensk!"

Ja fy fasen vad man hade glömt hur mycket det där tärnglittret kliar!

Läste för övrigt om Lucia i en av våra informationsbroschyrer på ambassaden (Celebrating the Swedish Way) och där hade de översatt "pepparkaksgubbar" till "brownies"? Känns inte helt okej?

veckans upptäckt

Julspellista på YouTube med tillhörande öppen spis! Sådär så man hör elden knaka! Spraka? Hur som helst, helt fantastiskt! Har genast satts på repeat på jobbet!

Känns inte mer än rätt!

Ger denna upptäckt 5 av 5! Don't miss!

(Varför det har skett en dansk invasion av vårt kontor? Mycket oklart.)

en gång för mycket

Det här med att Subway ligger precis rakt över gatan från ambassaden?

Idag skulle vi till bokklubben, för vilken jag har försökt läsa färdigt Boken den senaste veckan, direkt efter jobbet, så för att undvika att 1. svälta ihjäl och 2. äta upp alla kanelbullar vi skulle bjuda bokklubbsbesökarna på sprang jag över till Subway för att lite snabbt fixa någon typ av middag. Och det har eventuellt blivit så att Subway har fungerat som min lunch eller middag liiite för många gånger den senaste veckan.

Jag: "I'll just have some lettuce.....tomatoes...and cu..."
Subwaytjejen: "Cucumbers!"
Jag: "Um, yeah, and then I'll just have some salt and pepper, please."
Subwaytjejen: "And no sauce, right?!"
Jag: "Uh...right."
Subwaytjejen: "You were here Monday, right? Next time you don't have to say anything!"
Jag: 

Blev plötsligt väldigt sugen på att laga lunchlådor.

this is halifax

När jag kommer tillbaka till Halifax och träffar mina gamla bundsförvanter J och F tror vi att vi gör totalt vanliga saker, men alltid är det något som gör att vi framstår som inte helt normalt folk.

Gick på restaurang

Gick i affärer

Åt frozen yoghurt

Posade? för selfies

Shottade

Dansade på the Lower Deck

  

Piggyback!

Hoppade utanför domstolarna

Blev spådda i tarotkort och teblad

Skrattade på stranden

Åt gigantiska efterrätter

saker man hade glömt

Trots att jag egentligen fortfarande är student har jag ju nu gjort praktik sedan mitten av augusti och innan dess sommarjobbade jag i nästan två månader, så plugglivet har känts ganska avlägset, för att inte tala om hur det är att praktiskt taget bo på ett bibliotek sju dagar i veckan. Kommer knappt ihåg hur det ser ut inne i ett bibliotek?

Och det känns jädrigt gött! 

However, verkligheten börjar komma ikapp mig och som tidigare nämnts har jag den senaste veckan satt mina fötter i en läsesal inte mindre än tre gånger. Under dessa åtskilliga timmar på bibliotek har jag blivit påmind om ett antal saker som man som seriös arbetande ambassadpraktikant hade glömt:

• Man måste stänga av ljudet på sin dator, annars blir alla jättesura när det där messenger-ljudet på Facebook klickar till hela tiden (inte för att man är på Facebook särskilt ofta, men om man nu skulle råka titta in och folk bara börjar skriva en massa så är det bäst att man är förberedd!)
• Man kan inte äta vad man vill när man vill. Speciellt inte saker som kan kladda (evil eye från bibliotekarier), eller saker som knaprar, ex. minimorötter (evil eye från fellow studenter)
• Man kan dock lugnt gå igenom Facebooks news feed i en hel timme utan att vara rädd att någon chef eller liknande ska gå förbi och undra vad det är för slags research man gör egentligen?
• Man blir sjukt sur när någon viskar liiiite för högt i ett utlovat quiet room och får följaktligen ingenting gjort eftersom man blir upptagen med att tänka på hur irriterad man är samt att skicka en hel hög med evil eye i det störande objektets rikting, alternativt vända sig demonstrativt om ett lämpligt antal gånger.
• Man kan bli distraherad av de mest oväntade saker:

Ja varför? Bäst att fundera på det ett tag!

fake it 'til you make it

En vecka sen:
Handledare B: "Vi har inte lyckats hitta någon som kan leda bokklubben nästa onsdag och jag är bortrest då, så hoppas att det går bra att du tar hand om det? Har du hunnit läsa ut boken?"

Jag: "Eh....Inga problem! Snart läst ut den!"

Fast egentligen hade jag ju inte börjat än. Såg dock framför mig hur lätt det skulle gå. Man läser väl snabbt? Bara:

Hur lång tid kan det ta liksom?

Nu: På sidan 33 av 384.

Det där med att skjuta upp saker till sista sekund?

uppdatering

Det har visst varit en aning tyst här på bloggen men det beror helt enkelt på att jag har varit väldigt upptagen med en hel hög viktiga grejer, som till exempel att...

 Gå på Remembrance Day Ceremony

Åka till Halifax, yay!

 Träffa Sveriges konsul för Nova Scotia, PEI och Newfoundland på hennes kontor med utsikt över hamnen - ja tack!

Träffa bebis!

Nu är det dock snart dags att ta tag i sitt liv igen. Det är visst något med att man måste tänka på framtiden och att man ska skriva exjobb nästa termin och därför lämna in ett förslag på exjobbsämne med tillhörande projektbeskrivning senast 1 december? Uuuggghhh. Tidigare attityd gentemot tanken på att komma på ett exjobbsämne:

Det har dock visat sig att det redan är mitten av november (say whaaat?) och ansvarsfull som jag ju är har jag därför tagit mitt pick och pack och stegat iväg till biblioteket hela tre (!!) gånger den senaste veckan. Spontan känsla när jag för första gången på över fem månader öppnade dörren till ett universitetsbibliotek:

It can only go up from here?

att skaffa ontario-körkort

a.k.a. Att göra en kort historia lång

Jag har ett körkort från Nova Scotia, men det får man bara köra med i Ontario i 60 dagar efter att man har flyttat hit. Eftersom jag är så sjukt laglydig skulle jag därför byta in det mot ett Ontario-körkort.

Förväntat scenario:

1. Åka till ett DriveTest-center och visa upp sitt Nova Scotia-körkort
2. Få ett Ontario-körkort

Förväntad tidsåtgång: En timme

Faktiskt scenario:

1. För att kunna byta in Nova Scotia-körkortet mot ett vanligt Ontario-körkort utan restriktioner måste man ha minst två års "driving experience" från Canada, USA, eller ett annat land på en viss lista. Sverige är inte med. Mitt Nova Scotia-körkort är från mars 2012.
2. Jag tog amerikanskt körkort 2007, men har inte kvar själva körkortet, eftersom jag var tvungen att lämna ifrån mig det när jag bytte in det mot Nova Scotia-körkortet. "But Nova Scotia may have added your American driving experience to your record", förklarar Brad på DriveTest Ontario.
3. Ringer Registry of Motor Vehicles i Nova Scotia. Mitt amerikanska körkort finns inte registrerat. Jag måste beställa ett utdrag från körkortsregistret i New Jersey, som måste vara ett original. "You're saying you threw away my four-year driving experience?!??", tänker jag, men säger "Oh okay, no problem!".
4. Utdrag från New Jerseys körkortsregister kan beställas på nätet. Gött! Lätt och smidigt? Not so fast. Försöker logga in på New Jersey Motor Vehicle Commissions hemsida, men måste ha körkortsnummer och social security number för att kunna skapa ett konto.
5. Hittar efter mycket möda ett foto på mitt New Jersey-körkort där körkortsnumret står (man är väl om sig och kring sig som har kopior eller liknande på viktiga papper!), men var är mitt social security-kort?
6. Sms:ar mamma mitt i natten och ber henne kolla runt i mitt rum när hon vaknar.
7. Mamma hittar social security-kortet med numret. Galen koll man har på sina grejer alltså!
8. Om man inte vill ha utdraget från körkortsregistret skickat till adressen på körkortet måste man ändra adress i ett annat system.
9. Det går inte att ändra till en adress utanför USA.
10. Mejlar New Jersey MVC och får en blankett att fylla i. Utdraget kostar 15 dollar att få?!
11. Mejlar fram och tillbaka med Bill på MVC för att säkerställa att det är rätt blankett han har mejlat. Det visar sig till slut att det inte är det.
12. Bill mejlar en ny blankett.
13. Man måste betala de 15 dollarna med check eller liknande. Får gå till banken och fixa en bank draft och betala diverse transaktionskostnader för att det ska vara i amerikanska dollar, en liten detalj jag över huvud taget inte hade reflekterat över.
14. Fyller på tredje försöket i blanketten på rätt sätt (or so I hope) och skickar iväg den till New Jersey.
15. Två veckor senare: En tjänsteman från New Jersey MVC ringer och förklarar att jag i alla fall har skickat fel blankett. Det är den blanketten som Bill först föreslog som gäller.
16. Skickar iväg den rätta blanketten.
17. Ytterligare två veckor senare: Får äntligen pappret från New Jersey. Det är en kopia (damn you!!), dock vidimerad sådan. Sigillet som certifierar att kopian är okej ser dock även det ut som en kopia? 
18. Håller tummarna och åker iväg till ett DriveTest-center med alla papper och ID:n.
19. Kommer fram till Help Centre på DriveTest-stället och pratar med en kvinna som först hävdar att jag inom de senaste tre åren måste ha två sammanhängande års körerfarenhet från Nordamerika. Det är en lucka på knappt ett år mellan mitt amerikanska körkort och mitt kanadensiska körkort, då jag bara hade svenskt körkort, vilket inte räcker. Jag har dock läst på ordentligt på Ontarios Ministry of Transportations hemsida den här gången. "IT DOESN'T SAY ANYTHING ABOUT CONSECUTIVE!!", vill jag gapa, men man har väl lärt sig att vara en aning mer diplomatisk än så. "Could you please double check that?", undrar jag därför istället och ler mitt allra varmaste leende. Det kan hon.
20. Tjänstemannen kommer tillbaka efter fem minuter och säger att det är okej. 
21. Får gå vidare till en annan lucka på DriveTest-centret, fylla i lite mer papper och förklara en gång till hur det hänger ihop med Nova Scotia- och New Jersey-körkortet och sedan göra ett syntest. Det visar sig att jag fortfarande kan se (yay!).
22. Betalar och skriver under och får ÄNTLIGEN ett (visserligen temporärt än så länge) Ontario-körkort! Håller nu tummarna för att det riktiga verkligen dimper ner i lådan inom de utlovade två veckorna.

Faktisk tidsåtgång: Två månader

Sammanfattning för dem som inte orkar läsa en halv roman: Om ni någon gång behöver fixa ett körkort i Kanada eller USA, fråga mig. I'm a freaking expert.

Hurra!

Varför jag gör det? För att se om det går.

Det blir liksom ingen sport annars.

you gotta go there to come back

I helgen var vi nere i Toronto igen och istället för att skriva en halv roman om ingenting tänkte jag plocka ut tre höjdpunkter:

1. Lunch på restaurangen uppe i CN Tower. Tror icke man kan komma på något mer turistigt att göra, men det var helt klart värt det. Sjukaste utsikten och jättegod mat. Do it!

2. Friday Night Live at the ROM. Varje fredag under några veckor på hösten görs Royal Ontario Museum om till nattklubb (eller nja...kvällsklubb kanske - stängde fasen kl 23!?) och man kan gå runt och titta på dinosaurieskelett och allt vad det är med en öl i handen och en DJ i bakgrunden. Vem visste att museum kunde vara såhär roliga?

Skål på det!

3. Chill Pills. Delades ut helt gratis av okänt folk på gatan. Stod ingenting på burken om varför man skulle ta dem, och folk såg lite tveksamma ut, men när man sedan gick in på pillrenas hemsida kunde man läsa att de bland annat hjälper en att improve interactions with people, coping with hyper children samt att enjoy the company of your friends and family. Låter ärligt talat bättre och bättre ju mer man tänker på det!

Jamen det här verkar ju inte misstänkt alls!

"i'm just gonna feel your boobs"

Efter EU-möte med alla kulturansvariga skulle vi idag få en liten rundtur på parlamentet samt vara med på Question Period i the House of Commons. Innan man får komma in i parlamentet måste man gå igenom security check och såklart piper det när jag går igenom för jag hade ju på mig klocka och armband och stövlar med metall på och allt vad det var. Får stå med utsträckta armar medan en security officer sveper fram och tillbaka med en såndär lasersvärdsformad metalldetektor. Det verkar dock inte räcka, för Mrs. Security Officer ser missnöjd ut med metalldetektorsresultatet och bestämmer att vidare åtgärder krävs.

"I'm just gonna feel your boobs."

WHAT.

Spontan reaktion:

Men okej, whatever it takes to get into Parliament, I suppose!

Så jag bara:

(Inser nu såhär i efterhand att jag nog måste omvärdera min tilltro till sånna här säkerhetstjänstemän. Vissa saker bör ju helt klart ifrågasättas.)

Då böjer Mrs. Security Officer sig ner och känner på mina boots. Puh! Där kom man undan med andan i halsen!

Så till slut kom jag i alla fall in och fick mitt...hm...presspass?

Och sen fick vi se det mindre presskonferensrummet, som såg viktigt ut med alla provinsflaggorna i bakgrunden:

Sedan vidare in i Underhuset där parlamentarikerna slängde frågor omkring sig på franska och engelska och slog i borden och stampade i golvet och oppositionsledaren var på premiärministern om den senaste skandalen i Senaten. Det var i princip fullt i salen och ingen satt och sov. Mycket bra! Man fick dock inte ha med sig någonting in i salen, så därav inga foton på premiärministern. Buuu!

Efteråt väntade vi dock hoppfullt på att någon viktig politiker skulle komma ut och prata med pressen, men icke! Dammit! När ska man få se en kändis egentligen??

Anybody out there? Tydligen inte.

vad är väl en liten storm?

I eftermiddag bär det av till Toronto! Och igår när jag kollade väderprognosen inför helgens Torontoäventyr kunde jag ju bara konstatera att det är ju himla tur att det inte finns något dåligt väder!

Bäst att se till att jag inte får med mig de där ökända dåliga kläderna nu bara!