bittersweet symphony

Så var det dags. Dags att åka hem. Hejdå ambassad, hejdå praktik, hejdå utlandsliv. Paniken när jag inser att jag alldeles för snart måste börja skriva exjobb och bli vuxen?! Bara att försöka tänka positivt antar jag. For every end there's a new beginning, och så vidare.

TUSEN TACK till alla som har följt bloggen! Jag skriver ju för er som läser. Och tack till S vars två gästinlägg på nåt sätt har blivit de mest lästa?! Med extremt liten marginal såklart, hehe. Verkar hur som helst mycket misstänkt.

Men innan jag slutar måste jag ju ta in ett sånt där citat, så man själv slipper hitta på hur man känner. Lite sådär som de där överdramatiska Hallmark-korten, som man inte fattar vem som köper. Fast det här stämmer faktiskt.

"You will never be completely at home again, because part of your heart will always be elsewhere. That is the price you pay for the richness of loving and knowing people in more than one place."

- Miriam Adeney

Utlandslivet, så är det.
(Tipstack till L - du vet precis hur det är)

Men nu måste jag åka...hem? Om några timmar. Det är dag 129 i Canada och aldrig har väl en höst gått så fort. Dags att byta snöhögar mot spöregn? Men snart är det jul och det blir fint att komma hem till alla adventsljusstakar. Och familj och vänner såklart! Kanske en och annan julklapp? Man får se om man har varit snäll.

Så hejdå Canada, vi ses säkert igen. Det måste vi.

True story.

saker som är onödiga

Listan är ju egentligen oändlig. Men vissa punkter känns ändå nödvändiga att nämna.

• Knappljud på telefonen. Why??! Stör ju bara alla andra! Kan seriöst inte komma på en enda anledning till att detta finns.
• Besöksräknare på hemsidor. Vem behöver dem? Har man få besökare vill man väl inte visa det, och har man massor med besökare behöver man väl inte visa det? Är det för dem som har lagom antal besökare? "Kolla så lagom många besökare jag har!".
• Bing. Kommentarer överflödiga. Sämsta. Sökmotorn. EVER!!
• Att skriva en glad smiley åt fel håll. Alltså såhär (: Kan ni inte bara skriva smileys som alla andra?
• Reklam på You Tube. Varför? Man kan ju ändå oftast hoppa över den efter 5 sekunder. För det mesta.
• Telefonköer där de inte säger hur lång väntetid det är. Ska man lägga på? Är det värt att hålla ut? Man vet inte.
• Att allt roligt har ett slut.

En termin går ju galet fort och idag var det redan min sista dag på ambassaden. Till fredagsfikat lekte vi julklappsleken, eller vad den nu heter, och jag lyckades få den mest perfekta julklappen nånsin: en resevåg! Timingen?!

Nu är det bara julfest och goodbye party kvar på Casa Scandinavia, sen blir det packa packa packa. Efter att ha lagt en halv förmögenhet på CanadaPost hoppas jag nu att jag har skickat hem tillräckligt med grejer för att undvika överviktsavgifter. Fingers crossed!

tips från coachen

Var och såg andra Bilbo-filmen ikväll. Så. Sjukt. Seg!!

Efter en halvtimme av The Hobbit 2, eller vad den nu heter:

När de små hobbitarna (dvärgarna?) hamnade i nån grotta med en gigantisk drake och fick springa för livet i en evighet:

När filmen äntligen tar slut efter cirka fem timmar:

Hehe.

Spontan reaktion till att Sagan om ringen-filmer återigen går på bio:

Av hobbitfilmen fattade jag inte särskilt mycket. Däremot lärde jag mig att sånna där ihåliga chokladtomtar är typiskt dåligt godis att ha med sig på bio. Smular som attan och sen går det där supertunna metallpappret sönder i tusen bitar och bara ligger överallt. Don't do it! Tips från coachen.

Typiskt dåligt biogodis.

fluffigt!

Idag var jag hos frissan igen för att "fräscha upp" håret lite inför julen. Och aldrig har väl en gratis flufftorkning varit så välkommen som i detta isiga väder!

Say wtf?!

Jag gick och la mig och vaknade i Sibirien.

december i ottawa

Sammanfattningsvis kan man säga att det handlar om...

Kaffe to go

Iskyla

Julbelysning

Äpplecalvadoste med kanelstång

Jylpynt

Vinterstövlar

Pepparkaksbak

Insnöade bilar

Och såklart...

Uppsatsskrivande

There are always two sides to every story.

vi måste prata om vädret

Det är så snöigt, så snöigt i Ottawa, men med det kommer tydligen bitande iskyla med temperaturer som "känns som minus 30" och man måste ha strumpbyxor under byxorna (om man inte har varit supersmart och tagit med sig termobyxor till Kanada, men det har man inte), mössa OCH huva samt dubbla vantar. Så man vaknar upp till:

Burr!!!

Sen innan man går och lägger sig kollar man snabbt vädret hemma och möts av en deprimerande syn. För även om det är kallt som fasen här skulle jag ju välja snön alla gånger i veckan. Såklart.

Dreaming of a white Christmas? Dream on.

att skapa ett pepparkakshus (a.k.a. "att lösa problem")

Tidigare i höst har jag lärt mig både hur man bakar kokoskladdkaka och hur man bakar lussekatter i Nordamerika. Mycket tur att man har övat lite bakningsproblemlösning innan för nu var det dags att ta sig an kanske höstens viktigaste projekt:

PEPPARKAKSHUSET

En livsviktig del av julen, obviously.

Fulla av entusiasm plockar roomie H och jag fram vår IKEA-inköpta pepparkakshussats. Jag har precis kommit tillbaka från mataffären med frosting, polkagrisstänger, chokladtomtar, marshmallows och M&M i massor.

Problem 1: Nordamerikansk frosting är inte lika med svensk glasyr.

"Why did you get the whipped stuff?!" - H

Ser nu att det står "vispad" på burken. Låter inte direkt som ett bra koncept för något som ska klistra ihop ett hus? Det är det inte heller. Huset faller isär innan vi ens har satt ihop tre väggar.

Okej, tiny mistake. Inget att vara ledsen för. Man kan ju göra egen glasyr, det gör ju alla i Sverige!

Problem 2: Vi har inget florsocker. Palla gå tillbaka till mataffären?

Genial problemlösning 1: Smälta socker att använda som klister. Det gjorde ju pappa jämt när vi byggde pepparkakshus när vi var små. Hur svårt kan det vara? Inte svårt alls.

Häller följaktligen en tillhöftad mängd strösocker i en kastrull och sätter på plattan. Efter att ha lärt av tidigare tiny mistakes (kaaanske när jag bakade lussekatter) sätter vi raskt på fläkten när det börjar ryka lite smått illaluktande från kastrullen. Allt för att undvika eventuella brandlarmskatastrofer.

H vill smälta choklad och bre ut över taket för att sedan strössla på lite krossad polkagrisstång. What? Men okej, varför inte!

Problem 3: Vi har ingen mortel.

Genial problemlösning 2: Tar en glasflaska och virar in den i plast. Lägger ett antal polkagrisstänger i en plastskål. Voilà. En mortel.

Använder vispglasyren till att sätta fast M&M och marshmallows på huset och hoppas att det kommer stelna någon gång i framtiden.

Pepparkakshuset börjar nu se riktigt trevligt ut. Då tar H fram sin exklusiva burk med (visserligen väldigt välsmakande) kanel. "Kan jag pudra lite kanel på huset?"

Eh...vadå?! "Jag antar det...", säger jag, fast det antar jag inte alls. Tre ord att ångra.

Resultat: Det ser ut som att någon har skitat ner hela huset med något obestämbart.

Klickar på lite mer vispad glasyr för att täcka över det mesta av det bruna. Vispglasyren börjar droppa eftersom den inte verkar fatta att den ska stelna.

Genial problemlösning 3: Bestämmer att den droppande glasyren ser ut som istappar.

Vi vill göra en svensk-kanadensisk flagga som är ätbar. Jag har dock ätit upp alla lönnlövsformade lönnsirapsgodisar, så nu gäller det att tänka utanför boxen.

Genial problemlösning 4: Vi gör en flagga av smält socker. "Let's melt the candy canes instead of sugar!", tycker H. "Wouldn't that make a cool color?". Det tycker jag absolut att det skulle. 

Det visar sig dock återigen att saker aldrig blir som man tänkt sig.

So much for a cool color.

Gör i alla fall en form av aluminiumfolie, häller i det smälta polkagrisstångsockret och lägger i M&M i lämpliga färger. Ställer in i kylen för stelning. Perfekt!

Så sjukt genialt!

Dekorerar sedan pepparkakshusträdgården med diverse chokladtomtar och en chokladsnögubbe. Skulle ställt in en tomte i huset, men det sitter dessvärre stenhårt fast i underlaget tack vare det geniala smälta sockret. Värsta superlimmet tydligen.

Hur fint?! Galet nöjd!

Tips från coachen inför framtida pepparkakshusbak är att inte lämna smält socker i en kastrull på spisen för att "spara lite till senare". Efter två dagar står den stackars kastrullen fortfarande i blöt med oroväckande svart botten.

äntligen kändis!

På the Christmas Lights Illumination Ceremony lyckades vi få platser längst fram på grund av vår väldigt viktiga VIP-status och där sprang ett antal fotografer omkring med kameror med långa objektiv i högsta hugg och vi lyckades komma med på inte mindre än två bilder!

Bildtexterna pratade visserligen om någon "Rafaële, 3 år", men man kan ju inte få allt.

Ändå på tiden att man blev Ottawa-kändis!

kulturchock

Sjukt upptagen vecka med saker på gång nästan varje kväll. I tisdags var vi på Sound of Music på National Arts Centre, i onsdags firade vi Finlands självständighetsdag på finska residenset, i torsdags var vi på Parliament Hill och tittade på när julbelysningen tändes och sedan efterföljande mottagning inne på parlamentet, i fredags var det EU:s julkonsert och igår var vi på Nötknäpparen på National Arts Centre.

Till scrapbooken!

Julpyntat inne på parlamentet!

Julbelysning!!

EU:s julkonsert i Notre-Dame Cathedral

Galet kulturell man är!

100

Idag är det:

• Första advent (yay!)
• Första december! (=chokladkalender!)
• Tre veckor kvar till jag åker hem (gah!)
• Dags för blogginlägg nummer 100 (say whaaat?!)

På tisdag fyller danska S år och därför ska vi idag fira hennes födelsedag med julmys. Enligt egen uppgift fyller hon 18, men vi andra har en känsla av att det nog är lite mer än så.

För att bevara de svenska jultraditionerna hade jag erbjudit mig att baka lussekatter. Hur svårt är det liksom? Kommer ihåg att jag gjorde en sats en gång för kanske...sju? år sen, som var väldigt lyckad. Hoppsan vad tiden går!

Försöker komma ihåg vilket recept jag använde den där gången. Sms:ar mamma och ber henne kolla i "någon stor kokbok i köket" där det "nog fanns ett lussekattsrecept på en vänstersida, eller om det var en högersida". Mamma får dock sånna här vaga frågor från mig mest hela tiden, så hon mms:ar strax tillbaka en bild på receptet. Av oklar anledning kan min iPhone dock inte ta emot internationella mms (orkar inte ta reda på varför eftersom jag bara har tre veckor kvar här...), så istället får man gå in på nån Tele2-sida, som ser ut att vara hämtad från 80-talet, och ladda ner bilden.

Old school!

Lyckas till sist spara ner receptet och inhandla ingredienserna. Eftersom jag är van att bakimprovisera svenska recept i Nordamerika var det inte några större problem, men vissa nordamerikanska saker ska ju alltid ställa till det.

Exempelvis behövde jag 33 gram jäst efter att ha delat receptet för 80 (!!) lussekatter på tre. Detta visade sig bli lite jobbigt eftersom 1. jäst främst säljs som torrjäst och 2. när jag äntligen hade hittat färsk jäst såldes den inte i några 50-gramspaket, utan i sådana här:

 Hur mycket ska man ha av det här nu då?

Kollar i skåpen. Ingen våg. Google-sökningen "Hur vet man hur mycket 33 gram jäst är???" ger ingen relevant träff. Försöker komma ihåg ungefär hur stor ett svenskt 50-gramspaket är och nyper sedan av två tredjedelar av detta imaginära jästpaket.

Är detta 33 gram?

Saffran såldes inte heller i några 1-gramspåsar, eller ens 0,5-gramspåsar. Istället fick man köpa en hel hög med 0,125-gramspåsar.

Praktiskt!

Lyckades till slut i alla fall få ihop en gul deg som jäste tills den blev lite större och sedan rullades ihop till 24 lussekatter. Fyra minuter efter att jag ställt in första plåten i ugnen kom jag dock på att jag hade glömt att pensla de små katterna med ägg. Mindre fail, men öppnade snabbt luckan och stack in handen och penslade på lite medan plåten stod kvar i ugnen. 250 grader var dock lite mer än vad min hand klarade av, så bara hälften av katterna hann bli ägglaserade innan min hand brann upp, men hur noga kan det vara?

Voilà!

(OBS att detta eventuellt är andra plåten, eftersom några av de openslade katterna från första omgången såg något...hm...torra ut.)

Glad första advent!