packa pappas kappsäck

Knappt hade jag landat i Sverige efter mitt utbytesår i Halifax förrän jag började fundera på hur jag skulle kunna ta mig tillbaka till Kanada. Sedan jag gav mig iväg på mitt första utbyte till Nebraska för tio (what?!) år sen har jag inte kunnat stanna särskilt länge på samma ställe. Men varför ska man göra det när det finns så mycket nytt att upptäcka?

Så om knappt två veckor bär det av på nya äventyr till Ottawa, där tanken är att jag ska imponera med mina kunskaper som praktikant på svenska ambassaden. Man kan ju alltid hoppas. Som vanligt har tiden gått alldeles för fort, så sommarens att göra-lista är kanske inte helt avprickad. Uppfräschad franska? Koll på kanadensisk politik? Sådär.

Plötsligt är det dags att packa ner delar av sitt liv i (helst inte mer än) en resväska och packångesten togs till en ny nivå när jag upptäckte att min trofasta gröna resväska i slitstark canvas (Om det nu är det? Vad är det ens förresten?) börjat gå sönder både här och där. Då mardrömmen är att stå och vänta vid bagagebandet och plötsligt se alla sina tillhörigheter åka förbi, utspridda bland annat folks hela och stängda väskor, insåg jag att den måste kasseras fortare än kvickt. Tack och lov att man har en snäll pappa som kan låna ut sin mycket modernare silvriga resväska i någon slags...formgjuten plast? Den går dessutom går på fyra hjul, vilket folk verkar ha mest nuförtiden. Det gäller att hänga med! Detta lån var mycket välkommet sedan jag insett att nya resväskor kostar ungefär tre gånger så mycket som jag trott. Mycket otrevlig upptäckt såhär i sommartider, långt efter att sista CSN för våren kommit och alldeles för långt innan första stora sommarlönen kommer. Vem lägger 4 000 kr på en resväska? Och vet de hur många AW man får för det?