Det är ju så sjukt tråkigt. För att inte tala om svårt!
Normalt sett när mamma ringer för att kolla att jag inte glömmer att vattna hennes trehundratrettiosju växter medan hon och pappa är på semester:
Fast egentligen:
Men ibland måste man bara plocka upp de där vattenkannorna och bita i det sura äpplet. Det gäller att fiska upp en ordentlig portion tålamod (inte riktigt en av mina starkare egenskaper!) och ta med sig en trasa, om man skulle spilla. För man kommer att spilla.
Efter ett antal vattningar i sommar har jag dock dragit viss lärdom (men så kan man väl förresten ändå inte säga? eller kan man?):
Det här är ett dåligt tecken. När det har gått liiite för många dagar sedan senaste vattningen och bladen börjar hänga ner så att man inte ser jorden. Typiskt obra.
Det här är tydligen inte ett försök att torka blommor, utan ett försök att skapa ännu fler växter. Det innebär att om det är tomt på vatten i glaset är det ett dåligt tecken, inte ett bra. Who knew?
Hatobjektekt. Ser ni hur jorden liksom bildar ett litet torn? Det är för att den välvillige vattnaren ska spilla, oavsett hur försiktig han är. Eller hon. Eller hen? Vattnar man det minsta för mycket svämmar det över direkt och rinner över kanten. Gärna ner på golvet. Eller in i pappas gamla radio som lämpligt nog står precis nedanför. Att jorden möjligen har blivit något torr på grund av oregelbunden vattning bidrar eventuellt, men utan jordtornet hade det inte spelat någon roll!
Alltså den här? Hur ska man vattna den? Var ska man vattna den?
I got nothing.
What can I say? Det är ett hårt liv.


Ha ha - hoppas någon av mina stackars blommor överlever dina ömma omsorger! De är dock inte 337 stycken - möjligen 37! Din far verkade vara obehagligt överens med dig i flera av dina uttalanden. Men du verkar ha lärt dig en del ändå - trial and error. Det finns nog hopp!
SvaraRaderaDu skrev som rubrik "topp tre saker jag ogillar att göra" - menar du "vattna blommor, vattna blommor och vattna blommor"?!? ;-)