Skvallertidningar. Man kan ju inte annat än älska dem. Andra (mamma) hånar mig ofta (varje gång) jag köper en, men sen sitter hon minsann ändå där och läser upp väl valda delar. Gärna med lite tillgjord röst. När man tänker efter är faktiskt halva nöjet att höra mamma läsa artiklarna med den där fördömande rösten, inte så mycket att läsa dem själv. "Har du betalat 19 kronor för den här smörjan?" undrar hon och läser sedan intresserat vidare.
Genom att ta del av denna högstående journalistik lär man sig, förutom massa viktigt om kändisar som utan tvekan är 100 % sant, en hel hög nya ord, exempelvis "tjockhån", "snoppattack" och "hairstyle-stalker". Jag skriver ner dem nu så jag inte glömmer. Kommer garanterat att bli användbara i framtida blogginlägg!
Same shit, different names?
Så roligt att jag sprider lite glädje - när jag läser de där eländiga tidningarna. För att kunna uttala mig om skräpet måste jag ju ibland studera det. "Know your enemy" du vet!
SvaraRaderaGläder mig också åt att de bildar din själ - lite otippat får jag säga!